Frost - Maggie Stiefvater
Genre: Kärlek, drama, varulvar

Handling:

I flera år har Grace iakttagit vargarna i skogen bakom huset där hon bor. Speciellt en gulögd vargs närvaro får henne att rysa, en obehaglig känsla hon trots allt inte vill vara utan.
Samtidigt lever Sam två liv: På vintern i den frusna skogen tillsammans med de andra vargarna och hela tiden medveten om den orädda flickan som han obönhörligt dras till. Och under några få dyrbara sommarmånader som människa innan vintern och kylan tvingar honom att förvandlas igen.

En dag träffar Grace en pojke med gula ögon och som tar andan ur henne. Det bara måste vara hennes varg. Men vintern är nära och Sam för en ojämn kamp för att förbli människa annars riskerar han att förlora inte bara sig själv utan även Grace för alltid.

 

Mina åsikter:

Tja först och främst detta är en Twilight kopia. Eller tja betydligt sämre en Twilight men man märker tydligt vars hon fått sin inspration så jag kommer jämnföra dem. Denna bok lyckas inte med att fånga Twilight känslarn, de gick fram alldeles för fort. De börjar med att Grace har en extrem varg-fetish efter att vargarna nästan dödat henne när hon var liten (?!?!) varg-fetishen känns lite väl pressat och överdrivet. Visst nå är de överdrivet i Twilight med, men det är ju betydligt mindre pressat att vara smått besatt av en äckligt snygg kille än en varg eller hur (en varg som dessutom nästan dödat henne när hon var liten)? .  Och när hon träffar Sam som människa för första gången så kastar de sej i armarna på varandra på en gång. Twilight tar de långsamt och de gör boken betydligt mer spännande, laddat och de gör Edward mycket mer spännade.

Fast om du älskar Twilight så borde du nog gilla denna. Visst boken var okej men inget märsterverk. Extremt bra uppläsare till ljudboken dock!

Betyg: 6.5/10

För er som inte visste de så är John Ajvide Lindqvist en av mina favorit författare. Han är en svensk skräck författare och kallas för Sveriges Stephen King. Har själv aldrig läst en King bok så kan själv inte jämnföra. Därimot har jag läst alla Johns böcker (Låt den rätte komma in, Pappersvägger, Människohamn, Hantering av odöda och en novel han som han endast hade uppläsninga av i radion men som aldrig har getts ut i nån annan form, den heter Tindalos).

Fastnade i hans böcker då jag läste Låt den rätte komma in och tycker fortfarande att de är bland de bästa böcker jag läst (men jag Hatar filmen). Nu i våras släppte han en ny bok vid namn Lilla stjärna. Det har skrivits väldig mycket om den på nätet eftersom den är så grov, mind-fuck och blodig vilket fick mig väldigt intresserad.

Så nu när jag for till Turkiet var de den boken jag njöt av att läsa i min solstol varje morgon. Och ja den är väldigt grov. Och jag älskar det. Tycker fortfarande att Låt den rätte komma in är hans bästa bok men Lilla stjärna är på en stark andra plats.

Lilla Stjärna är berättelsen om två flickor. Under en svamputflykt hittar svensktoppsartisten Lennart ett spädbarn nedgrävt i en plastpåse. Han räddar flickan till livet och hennes första skrik gör honom stum. Ur den lilla kroppen stiger en serie perfekt träffade toner. Han tar med flickan hem och gömmer henne i källaren. Hennes obefläckade musikalitet ska ge hans liv mening. Hon är Flickan med den gyllene håret. Vid samma tid föds en annan flicka i en mellansvensk stad. Hennes liv rymmer inte många glädjeämnen. Hon upplever sig själv som grå och alldaglig med få begåvningar och ännu färre vänner. Hon tröstar sig med elaka hyss och trollande på olika nätforum. Hon är Den andra flickan. Så småningom korsas de två flickornas vägar. En brinnande vänskap växer fram, med förödande konsekvenser för alla som kommer i dess närhet. Lilla Stjärna är en historia om kärlek och besatthet, om en röst ifrån en annan värld och idoldyrkan driven till sin spets. Hur långt är du villig att gå för den du beundrar över allt annat? I Lilla Stjärna för John Ajvide Lindqvist ännu en gång in skräcken i ett vardagligt, samtida Sverige. Unga människor i en värld av bortvända vuxna försvarar sig med vad som finns till hands. Eldrivna verktyg, om så krävs. Det är hans mörkaste bok hittills och både känsliga läsare och älskare av Allsång på Skansen varnas.

När man lagt ifrån sej boken vet man inte ifall den var övernartulig eller inte. Inge pekas direkt ut men de "känns" övernartuligt fast de hade kunnat hända på riktigt. läst boken så fattar ni vad jag menar. jag ger den då full pott: 10/10